Envis som en röd gris. Kan vara bra att vara ibland. Men ibland; som till julen.Då ska man INTE försöka göra allt själv. Då lär julafton sluta i tårar, av besvikelse och utmattning. Precis som mina barndoms jular... Mamma var envis som en röd gris. Och allt för att vi skulle tindra. Gissa vilka som INTE tindrade?
Här nedan följer en rar historia ur verkligheten. Den är tagen ur en blogg.
Hoppas att det var OK... Matilda, dottern är autistisk. Jag tycker att rådet hon ger sin mamma är väldigt bra. Det är nog fler än de två som använder de här orden just nu. Om man av någon olycklig anledning inte är i sitt esse under julen.
Eller har svårt att koncentrera sig.
Jag och Mathilda var ensamma i bilen. Det var rusningstrafik, isiga gator och vintermörker, och till råga på allt började jag få migränkänningar.
”Mathilda, om jag inte svarar nu så är det för att jag behöver koncentrera mig på att köra bil” sade jag.
”Du får göra som jag gör när det är nåt jag tycker är svårt”, svarade hon. ”Jag säger till mig själv: ‘Jag-fortsätter-med-det-jag-håller-på-med. *paus* Jag-fortsätter-med-det-jag-håller-på-med. *paus* Snaaaart-kommer-det-att-kännas-bättre.”
”Mathilda, du är en så skicklig tjej!”
”Jag vet, mamma.” Hon tittade ut genom sidofönstret. ”Jag tänkte att du behövde ett tips.”
Jag fick inte ett barn utan en liten vuxen. Som dessutom kan tipsa mig om lämpliga copingstrategier. Det är stort och fantastiskt att få vara med om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar