Så började Astrid Lindgren och Astrids syster Stina sina telefonsamtal. Så hade de stökat över det ämnet och kunde tala om något roligare, tyckte de. Men jag har kommit på att döden i ordform är fantastiskt rolig. I alla fall om jag själv får hålla i pennan : ) Det kan ju hända att det bara är jag som har denna morbida humor och älskar absurda situationer. Bilderna bara ploppar upp i mitt huvud och jag kan fnissa hejdlöst åt min inre syn. Ja, kära läsare, något måste jag ju roa mig med!
Ett litet smakprov ur min kommande bok (om jag inte dör av skratt innan jag hinner få den antagen vill säga.Hö,hö,hö,hö)
Erik af Enekronas erbarmliga ensamhet eskalerade. Endast iförd en elsladd ändade Erik sitt eländiga liv. Erik af Enekrona erhöll endast ett eftermäle. En elräkning. Elverket erkände ej Eriks exit.
Lika bra att fortsätta när man har fått upp ångan. Snart pyser den kanske ur mig igen.
Jag gillar ju tallbarr; detta har jag berättat redan tidigare (19 feb 2011) i denna förnämliga blogg. Jag hoppas ni kommer ihåg historien om det lilla barnet som släpade på en mycket stor tallgren. Denna naturens skapelse befinner sig fortfarande i en stor glasburk på mina söners rum. Tallar har visst förmågan att konservera sig alldeles tyst och omärkligt. De bara står där i en vas med vatten, tycks inte använda sig av vattnet för överlevnad (för då skulle det ju ta slut rätt omgående), utan står där bara tålmodigt med blöt fot utan att gnälla eller visa något som helst obehag. Som plägar hända med tingen runtomkring oss, så blir de nästan osynliga; vi ser dem inte varje dag, vi skänker dem inte en endaste tanke, vi ser inte skönheten i formerna. De bara finns där, tysta, tålmodiga. Ibland retar vi oss t o m på de stackars oskyldiga föremålen, som vi själva har köpt eller plockat med oss hem! De är "i vägen", de är "för många", de är helt plötsligt "fula"! Fullständigt oskyldiga till dessa anklagelser får de stillatigande ta emot våra invektiv. Jag tror att det är vid sådana tillfällen som en tall blir lite trött, känner sig osedd och inser att det är dags att dra sig tillbaka. Konservera sig. Lura betraktaren att den fortfarande lever och har hälsan medan den egentligen befinner sig på en helt annan plats i universum. En mycket lyckligare plats, förmodligen tillbaka i skogen där den kan andas frisk luft och få vara bland sina egna. Där trivs tallen bäst, precis som alla andra på den här jorden. Njutande frisk luft och i umgänge med sina likar, kan det bli bättre? Snart, mycket snart ska kvarlevorna (den konserverade tallgrenen) få komma ut i friska luften också. Även om den inte har något egentligt liv kvar ska den få sluta sina dagar i skogen. Jord skall du åter varda. Ja, det lär ju ta sin lilla tid, men kanske kan någon insekt ha glädje av dess vridna grenar. Åka rutschkana på den glatta barken, kasta pil med de styva barren, leka kurragömma under smågrenarna, öva balansgång, göra tallbarrste! Ja, det finns oändliga möjligheter. Så om du hittar en tallgren där du går; se den och uppskatta den för allt den kan erbjuda i form av skönhet och aktiviteter.
Åh, va trevligt! En för mig ny bekantskap inom bildvärlden. Och vilka bilder sen! Och vilken underfundig humor. Han, Shaun, har förärats Alma-priset, vilket är ett litteraturpris som instiftats till minne av våra kära Astrid Lindgren (frid över hennes minne). Det delas ut till författare, illustratörer, berättare och aktiva inom läsfrämjande arbete. Fem miljoner. Kan man göra en del för. Shaun funderar nu på att eventuellt investera i ett eget boende. Det tycker jag han kan unna sig. Appselut!
Han är född 1974, har en finsk fru och bor i Melbourne, Australien. Har givit ut sju böcker. "Ankomsten", den enda boken översatt till svenska just nu, är den mest spridda. Fler böcker översätts i denna stund och kommer ut i höst. Han har inte bara fått Alma-priset, han vann också en Oscar härförleden för sin animerade film "The Lost Thing". Och han är inte bara duktig på att göra bilder, han gör alla bilder för hand också! Good boy!
ur Alma-juryns motivering:"... Han förenar briljant magiskt berättande med djup humanism."
Det går en reklam på radion för fettoperationer. -Hej, jag heter Myriam. Förra året gjorde jag en slidoperation (?!), och när kilona rasade kände jag livet återvända. Något åt det hållet säger hon, med utländsk brytning, och det är helt omöjligt att förstå och höra vad hon egentligen säger. Hon kan väl inte ha gått med så många extrakilon mellan benen att hon måste opereras?! Det enda ordet för fettoperation jag kan tänka mig som skulle kunna likna slidoperation är lipooperation (liposuction), men det säger hon ju inte.
Så, vad är det kvinnan säger? (och vad ska jag illustrera detta inlägg med...)
Borde jag inte göra ett intressant inlägg nångång? Borde jag inte vara full av vår? Inspirerad av allt spirande liv? Varm och glad av solen utanför fönstret? Känna livsenergi (jag är ju trots allt medlem i bokklubben, men jag köper aldrig nåt...). Vara full av annat än en önskan. (Och det vet vi ju att man ska inte hänga upp livet på önskningar.) Jo, det borde jag.
Och en viss glädje och inspiration finns faktiskt. Jag och min bror håller just nu på att skriva en "grej" tillsammans. Detta fick mig att plocka fram en text jag skrev för länge sedan (i alla fall förra året), som är så ryslig att det känns gott ända in i själen : ) Rysligt och förskräckligt; kan det bli bättre?
Snön har lämnat gatorna i vår stad, husägarna sopar trottoarerna rena från vinterns grus. Snart sveper borstarna upp vinterns trötta smuts och lämnar vägarna både nytvättade och nyborstade. Solen som värmer kalla husväggar, den ljumma vinden som smeker trädkronorna lockar till vårpromenad!
Vinterdammiga läderstövlar putsas blanka inför sommarvilan och skohyllan fylls upp av nya, snygga sommarskor. Känner du suget efter ett par kilklackar, eller ett par röda glada boots? Klicka dig in på www.promos.se och hitta dina nya favoritskor! De flesta skorna kommer från Danmark, tillverkade av Gardenia/ShoeBiz med priser upp till 60% billigare än i butik!
Skynda att ta en titt, imorgon kan just din älsklingssko vara slutsåld!
Winona Ryder Och ikväll kommer jag att må bra. Jag ska bort på spelkväll! Denna gång hos min vän Piri. Hon ska bjuda på diverse mezes. Mumsigt! Hade vi varit här hemma skulle jag ha bjudit på våfflor med en massa gott klegg till, men mezes smäller högre, tycker jag, trots att det faktiskt är våffeldagen idag.
Det kom ett mail för en vecka sedan. Det var Mårten som åter igen fick mig att skratta. Han är en kul kille, med ögon och öron på skaft (ja, han ser lite märklig ut...). Nu hade han spanat in att jag i min blogg understundom brukar ruska klentroget på huvudet åt läkarkåren och kanske t o m läkemedelstillverkarna. Han ville då göra mig uppmärksam på att detta var djupt orättvist av mig och avslutade mailet med dessa ord: "Biverkningarna på receptutskrivna läkemedel blir därför så obetydliga att de inte finns, men bara nästan. För att hålla ryggen fri, skriver man för säkerhets skull ut de små, obetydliga biverkningar man ändå fick på de försökspersoner i tredje världen som man testade läkemedlet på innan man släppte ut det på marknaden. Att vara bokstavsbarn får man således anse vara så besvärande, att man får betrakta de biverkningar som t ex Ritalin ger
Ingenting försummar vi så ofta och oåterkalleligt som det tillfälle som erbjuds oss varje dag.
Marie von Ebner-Eschenbach
Som att säga till dina barn att de är bäst t ex. och pussa dem fast de börjar bli gamla. Just därför måste man överösa dem med kärlek så att de inte försvinner bort från dig i tonåren.
Och så var det vinter och snö igen. Kom igen bara, snart har du töat bort igen. Hoppas jag. På måndag åker jag till Köpenhamn och då vill jag möta våren där, inte nåt snöslask, tack! Jag och min son ska träffa en danska. Och hoppas verkligen att hon kan prata "svanska" eller engelska, för danska är faktiskt väldigt svårt att förstå om man inte läser det. Sedan ska vi vandra Ströget upp och ned och har jag tur hittar jag några balla skor eller nåt annat danskt skoj.
Imorgon kväll kommer min älskade systerner från metropolen Järvsö. Det får bli lördagsyoga och en tur till Designers Saturday i Lammhult, tror jag. Där kan man bruncha med allas våran Ernst och titta in på (min favorit) Norrgavel, Abstracta, Svenssons, Lammhults möbel bl. a.
Igår, den sista yogaregeln; så nu har jag en vecka på mig att komma på vad just jag har för talang som världen behöver, och hur jag ska kunna glädja världen med den. Ja jämrans, det blir ingen lätt läxa.Förslag, anyone?
Vissa är snabba! Snygg poster. Kanske skulle stödja japanerna i dessa hemska dagar. För det tycker jag de är värda. Och ingen är värd ett sådant öde som japanerna nu får utstå. Har aldrig, aldrig gillat kärnkraft. Jag röstade nej en gång då det begav sig (men jag tror det var ett skolval). Men vad hjälpte det...
Asch! Såg att de bara säljs i Kanada. Klokt. Men snygg var den.
Moster Judith fyller 94 på söndag. Hon är egentligen min mammas moster. Mellan min mormor och Judith skiljde det 20 år! Moster Judith har alltid varit en cool moster. Vi gillar henne. Undrar om hon gillar påskriften Unga fröken?
Var på biblioteket igår med N. Han ägnade sig åt att titta ut genom fönstret på inbillade nedsågade träd medan jag botaniserade bland barnböckerna. Jag letade efter fler Grodan-böcker med hittade inga denna gång. Däremot hittade jag "Lennarts listor" av B. Bottner. Teckningar av Olof Landström (Boris glasögon) Boken handlar om musen som skriver listor varje morgon för att sedan följa dessa listor till punkt och pricka. Men saker blir inte alltid som Lennart har planerat, då nya grannen Albert flyttar in...
Lånade också "Astons presenter" och "Betty mitt i natten" av Lotta Geffenblad. Väldigt fina bilder! Hon skriver också roliga böcker om kaninerna Prick och Fläck. "Prick och Fläck är hemliga" läste jag igår kväll (äntligen en paus från "Grodan blir glad" !) där det hemliga bestod i att de råkade tvätta av sig sin fläckar och prickar med färgborttagningsmedel. Den ena kaninen är dessutom oroande lik en flicka i min bekantskapskrets, vilket gör det lite extra fnissigt : )
Lite vuxna böcker också: "Bibliotekskatten Dewey". Sann historia om en katts liv. Hans dödsruna 2006 stod i 300 tidningar över hela världen! Och boken "Vad händer med Kalle- en pappa berättar" om ett barn som blir sjukt; på vilket sätt har jag inte tagit reda på. Beställde också Cajsa-Stina Åkerströms bok om sin uppväxt. Ska bli intressant att läsa.
Bara några sidor kvar av mastodontboken Marilyn, sen får Norma Jeane vila i frid.
I skrivande stund cirkulerar det en namninsamling som protesterar mot den lag som nyligen infördes och som i princip omöjliggör homeopatisk behandling i Sverige. På en vecka har listan vuxit från 200 personer till drygt 3000 namnunderskrifter. Insamlingen värnar om rätten till att medborgare i Sverige ska få fortsätta ha tillgång till de tusentals homeopatiska läkemedel som finns tillgängliga i Europa. Medel som inte längre är lagliga i Sverige. För att ett homeopatiskt läkemedel ska vara lagligt i Sverige krävs från och med oktober 2010 att det finns registrerat hos svenska läkemedelsverket. All annan homeopatisk medicin är olaglig i Sverige.
Egentligen bör inte debatten röra sig om huruvida homeopati fungerar eller ej. Däremot varför homeopatiska preparat överhuvudtaget ska behöva registreras då de per definition är rörsocker och inte ses kunna ha någon som helst medicinsk effekt. En registrering av ett läkemedel görs dels för att skydda individen mot eventuella biverkningar, dels för att läkemedelstillverkaren ska kunna hävda vissa medicinska effekter. Enligt lag får tillverkare eller importörer inte ange några medicinska effekter av homeopatiska preparat, varför inte heller en registrering kan ses som nödvändig.
För den oinvigde är homeopatins grundtes att lika botar lika. Ett ämne som ger vissa symtom på en frisk individ kan i kraftigt utspädd form verka helande på en patient med liknande symtom. Exempelvis används homeopatmedlet Apis mellifica, bigift mot symtom som allergier med svullnad och rodnad, liknande symtom som utvecklas vid bistick. Huvudargumentet bland de som inte tror på homeopati är att den aktiva substansen är så utspädd att det inte finns någonting kvar i det homeopatiska medlet annat än rörsocker. En av våra nobelpristagare i medicin, Luc Montagnier forskar i den här typen av höga utspädningar. Till skillnad från i Sverige erbjuder flertalet europeiska länder ett obegränsat antal olika homeopatiska medel till försäljning på apotek och många läkare är dessutom utbildade i homeopati. Som exempel kan nämnas Österrike med fler än 500 läkare som behandlar med homeopatiska preparat. Idag finns det ett antal aktuella kliniska studier i homeopati som kan studeras vidare på läkarorganisationen Homeopathy Europes hemsida.
Så jag skriver på. Naturligtvis. I en demokrati måste väl alla få välja vilken sorts behandling man vill ha vid sjukdom? Och med tanke på att belackarna kallar homeopati för sockervatten och placebo, kan de väl hålla fingrarna borta? Är man bekymrad över var folket lägger sina pengar så ska man nog oroa sig mer över oseriösa fettsugningaroch skönhetsoperationer. Där kan man snacka om biverkningar (både kroppsligen och i plånboken)! Homeopatiska läkemedel är i förhållande till vanlig medicin väldigt billiga! Det som kostar, (ca 600:-) är den första undersökningen, men då får du å andra sidan en ordentlig, engagerad undersökning på ca en timme, inte en tiominuters som är praxis bland vanlig sjukvård. Och visst är det intressant att det som i övriga Europa är helt naturligt i sjukvården, betraktas som häxkonster i Sverige? Precis som akupunktur, för några år sedan... Jag spottar på alla inskränkta individer som är rädd för personlig frihet och eget ansvar.
När jag vaknade i morse väcktes jag ur en våt dröm... Ja, nu var den inte våt på det sättet DU tänker på utan på ett helt annat, och mycket märkligt sätt. Om jag skalar bort familjen som fanns runt mig, som vanligt, så är kontentan av drömmen att mina bröst helt plötsligt började läcka mjölk! Märkte att jag blev blöt på tröjan och kunde inte fatta vad det var. Jag menar, jag hade ingen bebis i drömmen. Så för att övertyga mig i drömmen då, antar jag, så tittade jag ner mot mitt ena jumperklädda bröst och då kom det som en FONTÄN av mjölk genom tröjan. Alltså sådär fint, lagom högt med nedfallande droppar åt sidorna. Sen vaknade jag. Jag tolkade det som en manifestation för 8 mars och att jag ska "go with the flow". Så det har jag gjort idag. Hållit mig aktiv och gjort det jag skulle. Försökt flöda, allt jag kan.
Vi tar en till skumpig låt, va? Den här är en favorit från sjuttiotalet. Just den här versionen är väl inte optimal, men den fanns på YToch då får den duga. Den måste ha gett mig en speciell känsla då det begav sig. Jag hörde den inte på åratal och visste inte vem som hade sjungit den. Köpte så en CD med 70-talare på för några år sedan och där var den! Vilken känsla. Visst är det häftigt hur man kan hamna i barndomens känsla när man hör musiken?
Har hittat en otroligt intressant och insatt skånsk? kvinna på bloggen. Jag lägger in en länk till hennes hälsoinlägg. Massor med goda? recept och tips. Om och om igen hamnar jag (utan att söka, märk väl!) på sidor som berättar om hur fel det kan blirent hälsomässigt om man gör som alla andra gör. Dricker mjölk, äter gluten, lyssnar för mycket på BVC..., inte lyssnar på sin baby, tvättar och skrubbar när det inte behövs etc. etc.
Om jag bara ORKADE skulle jag leva precis så, typ. Men det är lite jobbigt att vänja sig vid nya smaker och ett helt nytt sätt att handla... och det är jobbigt när man vill göra det själv och ingen annan vill det. Bu, buhu.
